Tyckte så synd om en pojke i en dokumentär på tv, minns inte från vilket land det var, men grabben bodde i en liten by där de var tvugna att gå svinlångt bara för att få vatten. Ja iaf pojken hade en missbildning i ansiktet och några amerikanare tänkte fyfan nu drar vi in fett med cash här om vi filmar pojken, tar med han till USA, opererar och fixar hans ansikte, sen får han åka tillbaka till den lilla byn. Det hemska var att pojkens liv blev helt jävla förstört, han och alla i byn hade ingen aning om att det fanns skyskrapor i glas, affärer fulla med mat osv. Så såklart ville pojken inte mer bo i byn, han ville flytta till USA, han hande ändå tillbringat över 6 månader där innan han fick åka hem igen. Men vemfan brydde sig om det? Asså det var ju inte fel att de nu hjälpte honom och så men ah ni fattar ju. "Vi gör vad vi vill ungefär". Vi menar jag "vi"

Jag som skulle vara kreativ och göra en snygg INGEN REKLAM lapp på dörren idag, gick ju inte, snorfanet bara rinner och Johan har slarvat bort saxen, kan seriöst inte hitta den någonstans. Haha känns lite som att saxen ska krypa fram från ett skåp snart och skrämma vettet ur mig. En gång hade en syrsa rymt från en burk Johan hade, och då jag en dag skulle laga mat fick jag hjärtfel då den feta jävla syrsan krälade fram till mina fötter då jag stod vid spisen. Johan bah åh mat åt Wanda, döda den inte.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar