Det sägs att det är ytterst svårt att lära känna en kalmarbo, jag tror även det är jävligt svårt att bli vän med en Luleåbo, och överhuvudtaget norrlänningar, och värre blir det när man själv passar in i normen för en tyst och tillbaka dragen norrlänning med några få ord bakom tungan, och när det gäller mig så har jag även svårt för att röra och ta i människor, jag gör det hällst inte om aldrig. Jag är inte bekväm i att ta i människor överhuvudtaget, som andra som kan ge en klapp på axeln, en beröring vid handen, eller ta och ruffsa om i kallufsen på någon. Jag kan inte ens nudda någon det allra minsta om jag skulle sitta i en soffa med några vänner. Jag ger iväg några klena kraftlösa kramar till mina kompisar ibland, samt mamma och pappa men mer än så är det inte. Såklart rör jag och tar jag i Johan, men det är för att jag är kär i honom och det känns naturligt om han skulle ha sin knäskål mot mitt ben. Tror många läser av mitt kroppsspråk ganska tydligt och därför tar inte folk i mig när jag själv inte nuddar dom, thank god for that.
Jag undrar om jag nu är den där norrlänningen som folk inte kan knyta sig an till, eller bli bra kamrat med, måste vara så, hur kan det annars komma sig att jag inte fått någon ny kompis sedan typ -93. Halva jag är en eremit.
Slutligen vill jag tacka alla som såå ofta hör av sig till mig, orkar slösa sådär 1kr på ett sms, eller 5,50 på ett frimärke, tack *HELL NOT*----- dickholes. Men plz, bor redan i en igloo, hade blivit så glad för ett ynga Hej, ilu..
Har köpt nytt objetiv och det blev så mycket roligare att fota nu, så när jag kommer tillbaka till Lule ska jag slänga upp lite, jeeeej! Nu ska jag spara pengar till en filmkamera med dvdskivor ÅÅH göra egen film haha fatta vad roligt.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar